Rapport från Bothnialoppet på cykel

Bothnialoppet 2007

Jag fick nöjet att från start till mål se ett långfärdsskridskolopp och en intressant kamp mellan Mikael Ronnle och Gunder Boström. För första gången här uppe på havsis, ett lopp som på grund av milt väder och stigande vatten fick en karaktär av en multisporttävling då det blev för en del deltagare att ta sig ett ofrivilligt vinterbad eller två?
En spännande kamp som jag iakttog från cykelsadeln då jag har en krånglande rygg, men på cykel kunde jag följa dom två i täten hela tiden. Jag tänkte här få dela med mig till er deras kamp i det första Bothnialoppet.

Gunder och Micke tog täten från starten i Piteå och gick loss direkt, dom samkörde och turades om och dra i kantvinden, i mellan 30 till 35 km/t låg dom och skrinnade, fram till Sandönäset där ett intressant val av skor för att ta sig över till isen på andra sidan uppenbarade sig. Gunder knäppte snabbt av sig skenorna och tog ledningen springandes på sina pjäxor. Micke valde förmodligen fel skridskor från början, han åkte nämligen med racer skrillor ämnade för inomhus banor med en trubbigare spets på skenan och alldeles för vassa för den lite för mjuka och porösa isen, vilket gjorde att det hugger och han ville falla framåt flera gånger. Micke fick således, eftersom inte skenan gick att snäppa låss, knyta av sig skrillorna och ta på sig löparskorna som han bar med sig. Då det var nästan 1 km att springa sprang Micke ikapp och förbi Gunder då Gunder inte kunde springa lika fort med pjäxor. Men Gunder satte på skenorna betydligt snabbare så det kom ut på isen tillsammans igen.

Det flöt på bra fram till nästa landpassage vid Tröndön och där vinner Gunder spurtpriset och kommer snabbt igång med löpningen. Här är det en längre löpsträcka där Micke på nytt går förbi Gunder. Gunder som framme vid isen byter skridskor och tappar tid på Micke som åker själv mot Alhamn, isen börjar bli sämre och sämre och Micke faller i ett flödvatten med en tun isskorpa som vållar lite skrapsår, Micke håller ett avstånd på ca: 150 m före Gunder fram till Alhamn.

Här i Alhamn har Mikael planerat att snabbt lägga på skydden över skenorna och lämna skorna då det enligt informationen endast skulle vara 200m över udden till andra sidan och sen ut på isen igen. Men tyvärr så var det inte så, en massa flödvatten gjorde att löpsträckan blev närmare 2 km. Gunder kunde här springa ikapp och förbi Micke som hade stora problem att ta sig fram. Mikael stannade, svor och bannades ett tag, och tog av sig skrillorna och sprang barfota den sista biten ut till isen. Gunder fick här ett försprång mot Kallax, Gunder som i ledning ramlade i en vatten pöl fick strax innan Kallax se sig upphunnen av Micke som inte orkade tampas om spurtpriset som Gunder tog. Någon km efter Kallax ramlar Micke och slår sig ganska illa, blöder och har ont i axeln, Gunder saktar in och tittar så Micke kommer sig upp på skrillorna. Micke kommer så sakta igång igen med skridskoåkningen men Gunder har här ett försprång mot Tjuvholmssundet.

Vid Tjuvholmssundet är det vatten bassäng på vatten bassäng i flera hundra meter, simborgar märket kan man ha nytta av här! Här är det jobbigt värre, Micke kommer ikapp Gunder och springer förbi Gunder i ett mycket jobbigt parti. När Gunder äntligen kommer upp på åkbar is igen märker han att skenan har lossnat från aluminium meden som håller stålskenan på plats, Gunder tvingas att bryta.

Mikael fortsätter mot Luleå ensam men måste ta av sig skridskorna en sista gång och springa barfota dom sista 100 meterna över sundet till andra sidan och sen med frusna fötter skrinna in som segrare till Luleå.

En ovanligt snabb tid av Mikael Ronnle, 3 tim och fem minuter, och då ska man veta att den totala sträckan var 6,6 mil enligt min cykel dator. Har även kollat av sträckan med en kille som åkte sträckan med en gps på armen.

Så med de tuffa förhållanden som rådde och den en mil längre sträckan var det ett tuft jobb för alla som tog sig i mål. Naturligtvis en stor applåd till alla funktionärer som också har haft ett tuft jobb när vädrets makter ställer till förtret för var och en.

Men det är bara gilla läget och köra på !

Mvh  /Åberg,  Luleå 2007-03-13
Till Thomas index