Jag heter Thomas Åberg och jag känner mig både kränkt och orättvist behandlad på grund av det Johan Håkansson skriver i en sportkrönika i NSD fredagen den 27 augusti 2004, rubricerad ”Amerikaner, greker, cyklister, tyngdlyftare - och två strutsar”. Jag anser att han, på ett osmakligt och vidrigt sätt, har hängt ut mig som dopad och det vill jag starkt tillbakavisa.

Eftersom Håkansson inte verkar ha all fakta i detta ärende tänkte jag ge honom lite hjälp på traven. Jag är en cyklist som tränat hårt och tävlat regelbundet i 12 år inom veteranklassen där cyklister i åldrarna 30- 70 kan delta. Jag ser definitivt inte VM som en tävling ”där gamla gubbar gör upp om titlar” utan många veterancyklister är mycket duktiga och en del har en elitkarriär bakom sig. Det är bara att gå in och titta i resultatlistorna så ser man vilka tider som många av oss presterar.

Jag vann Veteran VM i Österrike den 25 augusti 2004. Strax innan prisutdelningen, några timmar efter målgång, blir jag uppkallad till UCI: s kommissarier som förklarar att på grund av att jag uteblivit från dopingkontrollen var de tvungna att diskvalificera mig. Detta kom som en total överraskning för mig då jag, och inte heller någon annan svensk, hade uppmärksammat att jag var kallad till dopingkontroll. Jag har överklagat det inträffade till Svenska Cykelförbundet och jag hoppas att de kan hjälpa mig att rätta till det fel som jag anser att arrangörerna har begått och om detta finns en utförligare beskrivning på Luleå CK: s hemsida, www.luleack.se.

Jag blev alltså diskvalificerad före prisceremonin, alltså har jag aldrig fått lämna tillbaka eller, som Håkansson uttrycker det, ”blivit av med” mitt veteran-VM-guld. Det vanliga är att man tar prover på idrottsutövaren som tar ett tag att analyseras och först därefter fastställs det om denne har dopat sig och då blir det också aktuellt att återlämna medaljen.

I artikeln jämför Håkansson mig med toppidrottsmän som bevisligen är fällda för doping. Johan Håkansson har publicerat en bild på mig samtidigt som han i texten framför sina personliga och snedvridna åsikter angående vem som är dopad, till exempel ”det är amerikanska sprinters, det är Kenteris, Thanou, ett helt gäng tyngdlyftare- och Luleå-cyklisten Thomas Åberg!”. Detta ger sken av att jag är en av de idrottsmän som är dopade. Jag har inte fått lämna något prov för analys och kan således inte bli fälld för doping. Om Håkansson tror att jag är dopad gör han det på väldigt lösa grunder och drar slutsatser som inte har med verkligheten att göra. Jag är diskvalificerad på grund av att jag inte kom till en dopingkontroll, som jag inte hade någon vetskap om, och det är definitivt inte samma sak som att vara dopad!

Vi som är seriösa cyklister blir drabbade av fuskande och dopade cyklister. På samma sätt blir seriösa journalister drabbade av okunniga journalister som inte sakligt tar reda på fakta. Trovärdigheten sjunker och förtroendekapitalet torde vara fullständigt raderat. Det betyder att till slut tror ingen på det ni journalister skriver. Johan Håkansson skriver att misstankarna om doping lär jag få leva med och det har han helt rätt i eftersom han bidrar till att sådana misstankar föds och får fotfäste. Sådana som Johan Håkansson borde följa sitt eget råd och likt strutsen stoppa ner huvudet under markytan!

Jag kommer att anmäla Johan Håkansson till pressombudsmannen och hoppas därigenom få upprättelse för den skada som artikeln har orsakat. För att förstå vilken genomslagskraft en artikel av den här karaktären har kan jag berätta om en händelse som uppstod när jag kommit hem från Österrike. Jag skulle ut på ett träningspass och hör hur ett par ungdomar som står och vänta på en buss ropar ”DOPAD” efter mig. Jag kan säga att den träningen var jag tvungen att avbryta på grund av att det kändes alltför olustigt alltsammans.

/Thomas Åberg