Hur kan man vara så klantig och missa en dopingkontroll? Missar du den så är det en smitning och klanten som missar kontrollen ska i straffskalan likställas med en dopad och får två års avstängning. Man blir uthängd som en fuskare, många människor rycker bara på axlarna åt domen och säger att minst två års avstängning skall idrottsutövaren ha vid en "smitning", "han är förmodligen ändå dopad" oavsett omständigheterna runt "smitningen".

Alla tror att Wada:s och UCI:s reglemente är fulländat och dess kommissarier felfria i alla avseenden när det gäller detta.

Men borde man inte ta sig en funderare om regelverket verkligen är så bra när man uppenbarligen varje år får idrottsutövare som av någon anledning missar en dopingkontroll. Detta borde ses som ett misslyckande för systemet och därför verkligen kontrollera om rutinerna för att få en säker hantering av de idrottsutövare som skall testas fungerar som det är avsett. Det går inte att ta för givet att alla är fuskare som "missar" en dopingkontroll och ge två års avstängning på slentrianmässig grund, för det finns oskyldiga (åtminstone en person). Jag kan naturligtvis inte tala för de andra före och efter mig som missat en dopingkontroll, en oskyldigt dömd är ett misslyckande nog för att rutinerna skall ses om och göras säkrare för idrottsutövaren. Man ska ha klart för sig att bli oskyldigt dömd är inte roligt, många sömnlösa nätter ligger man och funderar och sen alla problem med turerna runt en överklagan av domen, det suger verkligen musten ur en, ingenstans att vända sig till för hjälp t.ex. något cykel fack, SCF (Svenska Cykel Förbundet) är en motpart som dömer och tar ingen strid för cyklisten. Man ska veta att det kostar pengar och en massa tid för den enskilde att försöka rentvå sig från anklagelserna. Ett förstört förtroende (rykte) som en dopingfri cyklist tar tid att återställa. Därför måste man ta detta på största allvar och förbättra regler och rutiner så cyklisten kan känna trygghet både i Sverige och utomlands.

Jag har efter min miss på Masters (veteran) VM påpekat till SCF och RF (RiksidrottsFörbundet) att vi veterancyklister inte blir testade, vilket nu skedde för första gången mig veterligt (och jag har stått på pallen sedan -95 i tempolopp) 2005 på veterancupfinalen i tempo där RF var och testade. Det var ett lovvärrt initiativ från RF och jag hoppas de fortsätter att testar oss veteraner även i fortsättningen. Det tillvägagångssätt som RF hade vid denna hantering av cyklister för dopingkontroll överensstämmer i stort sett med mina egna funderingar på ett säkert tillvägagångssätt.

Jag tycker att man vid dopingkontroll fångar in cyklisten i en målfålla där det tar stopp direkt efter målgång utan möjlighet att undvika doping kommissarien som kan gå fram till den ut valde och och redogöra för vad som gäller och få en underskrift av cyklisten. Smiter cyklisten efter underskriften då är det en uppenbar förseelse och två års avstängning som gäller, då håller förmodligen ingen överklagan. Den snabbaste cyklisten (tempo) ska sitta under uppsikt på den "heta stolen" så länge han är snabbast vilket också görs i flertalet sporter. Lyckas cyklisten av någon anledning smita från att skriva under kallelsen och är en medaljör och inte heller dyker upp på prisutdelningen då ska cyklisten diskvalificeras och tappa sin medalj. Dock inte avstängas i första skedet utan inkomma med en skriftlig förklaring med godtagbar ursäkt för sitt uppförande, upprepas händelsen ska på följden bli avstängning i två år. Uppenbarar sig cyklisten inom tidsperioden för dopingkontroll och innan medaljutdelningen så kan cyklisten delta i prisceremonin.

Jag hoppas detta klargör min inställning till dopingkontroller och svagheter i systemet som användes (används) i Masters (veteran) VM.

Mvh/ Thomas Åberg.