VM GULD VM GULD VM GULD

Jag har gjort det igen, jag har vunnit VM guld för tredje gången. Helt otroligt vad glad jag blev! Det hela fick sedan en helt annan vändning och det kommer jag att berätta om i den följande texten.

Arrangörerna hade flyttat målgången några hundra meter jämfört med hur det var när jag senast åkte banan år 2002 på tiden 24:57. Eftersom jag inte deltog i VM tävlingarna ifjol hade arrangörerna lottat min start och jag fick starta först i min grupp, H 45. Jag cyklade kanonbra trots att jag inte fick upp pulsen som jag brukar. Det gick fort och jag kunde dra tunga växlar, och med tiden 25: 42 förstod jag att det skulle räcka till en pallplats eftersom jag visste att jag var tvungen att cykla under 26 minuter för att ha en chans att komma på pallen.

Efter målgång följde en lång väntan innan det skulle stå klart vem som skulle bli årets världsmästare. Jag åkte därför senare ner till bilen som vi hade parkerat en bit ifrån start- och målområdet och väntade på besked. Den regerade världsmästaren tysken Joerg Echtermann som var förhandsfavorit startade sist kom i mål 12 sekunder för sent. Jag höll på att packa in cyklarna när Mats, Hardy och Anders kom och sa att jag vunnit VM guld. Jag blev otroligt glad över att jag hade lyckats göra det igen!

Vi packade ihop våra saker och åkte till lägenheten. Väl där var det klackarna i taket och firandet var i full gång. Prisceremonin var klockan 20.00 och jag hade tagit på mig landslagsdräkten. Vi hade promenerat ner dit för att vara i god tid när jag efter ett tag hör en man som ropar upp något som låter som mitt namn i högtalaren. Jag går upp till mannen och frågar om det är mig som de söker. Jo, det var det och de ville att jag skulle följa med en dopingkontrollant. Min första tanke var att äntligen ska jag bli dopingtestad och få ett bevis på att jag är ren. Ett bevis som jag kan visa upp för alla belackare som funderar på vad jag äter till frukost. Men de två UCI gubbarna såg buttra ut och försökte förklara att jag hade blivit diskvalificerad. Det tog ett tag innan jag fattade vad de sa. De förklarade diskvalificeringen med att de hade sökt mig till dopingkontroll och att jag inte hade infunnit mig till denna. Jag kände hur jag började skaka i hela kroppen och tänkte att detta kan inte vara sant. Jag sa till dessa herrar att ”ni kan väl ta proverna nu, ni får ta hur många ni vill”. Tyvärr gick inte detta, de tyckte att de hade gjort tillräckliga försök att nå mig samt att det var min skyldighet att kolla upp om jag var kallad till dopingkontroll. Det var bara att vandra iväg med svansen mellan benen. Jag gick hem till lägenheten, kände mig helt tom inuti och låg och stirrade i taket. Från att ha varit hur glad som helst till att få ett besked som om någon nära hade dött. En hemsk upplevelse!

Dagen efter kom alla tankar och funderingar. Jag får klart för mig att ingen annan svensk hade uppfattat att jag var eftersökt till dopingkontroll. Alla svenskar som var där känner till mig och hade de bara uppfattat detta hade naturligtvis den informationen nått mig. När vi var på väg ner till Österrike bad jag vår ordförande Mats Sandberg att kolla om det var dopingkontroller. Jag kände i och med det att jag hade lämnat över en del av kontrollen till Mats men naturligtvis kan man inte lasta honom för det som skett. Han befann sig till och från vid start och mål i flera timmar och han varken såg eller uppfattade att någon sökte mig. Inte heller Hardy som befann sig i målområdet hörde eller såg något. Jag rullade ut benen direkt efter målgången, cirka 1 km varpå jag återvänder till start och målområdet, åker fram för att titta på resultattavlan där jag står som bästa tiden fortfarande. Jag befann mig i målområdet cirka 10 min, och under den tiden var det ingen som sökte mig. Dessutom var det språksvårigheter, ett gytter av cyklister (betänk att det är mycket fler startande cyklister än i Tour de France), en dålig högtalaranläggning med en snabbtalande tysk österrikiska som man inte fattar något av. Vidare var det 30 sekunder mellan de startande, besiktning av cyklarna strax innan det är dags att kliva upp på startrampen. Det är hysteriskt stressande och adrenalinet sprutar ut ur öronen. Man hinner knappt få in skon i pedalen innan det bär iväg. Det fanns inte någon information om dopingkontroller vid anslagstavlan där de hänger upp resultaten. Där samlas alla och det hade varit ett utmärkt ställe att redovisa dom start nr som eftersökes för kontroll.

Jag kan även informera att i de första startgrupperna släppte funktionärerna iväg flera cyklister med icke godkända tempohjälmar. Vi som stod och tittade på stod som frågetecken. En funktionär kom och förklarade att från och med nästa startgrupp skulle UCI:s regler om godkända hjälmar gälla…….!?! Ingen av dem som startade med otillåtna hjälmar blev diskvalificerade. Man kan bli diskad av flera orsaker i cykel, till exempel felaktig och otillåten utrustning på cykeln och/eller hos cyklisten. Det är även otillåtet att i individuella tempolopp ligga på rulle efter framförvarande cyklist eller bil. Jag har pratat med min bror som är polis och han säger att när de tar en bilist som är misstänkt rattfull så får de inte släppa denne utan uppsikt framtill proverna är tagna. På Tour de France har man sett att cyklisten blir infångad och inte kan komma undan. De kommer fram funktionärer som följer cyklisten ända in på toaletten där denne under uppsikt får avge sitt urinprov. Detta har jag naturligtvis inte sett men hört talas om.
Enligt Wada:s regler avd 5 är det så dopingkontroller ska gå till för att de inte ska kunna manipuleras på något sätt. På linjeloppet fungerade det bättre med ett naturligt stopp vid målgång, skyltar på de startnummer som var kallade till dopingkontroll och ett bra högtalarsystem där en person klargjorde informationen om detta på engelska. Det ironiska var att vår egen Hardy Blom blev uttagen till kontroll. Jag och Hardy ilade iväg till kontrollen, som vi hade problem att hitta. Hardy hittade till slut en dörr som visade sig leda till några personer som räckte fram ett papper som han fick skriva på. Hardy blev förvånad och frågade om de inte skulle ta något prov, de svarade att det inte behövdes. Hardy krävde att de skulle testa honom, då fick han till svar att han måste betala 100 Euro ur egen ficka om de skulle göra ett dopingtest. Vi har fått klart för oss att det inte är många, om överhuvudtaget någon, som fått lämna urinprov. Vi har hört oss för med några av dem som har varit på ”dopingkontroll” och dessa har också bara skrivit på ett papper att de har fått informationen och infunnit sig till kontrollen!

Vi är på VM med egna pengar, ingen uppbackning från förbundet, vi har med egna pengar köpt våra landslagstempodräkter och vi har ingen ansvarig coach som håller koll på de regler som gäller. Min förhoppning är att svenska cykelförbundet hjälper mig att få upprättelse mot dem jag anser har diskvalificerat mig på ett felaktigt sätt. Om de ska ha ett trovärdigt VM måste det skötas på ett proffsigare sätt där man följer de regler som gäller.

I skrivande stund upptäcker jag att på det papper, Anti-Doping Tests, som jag fick med mig hem från UCI: s kommissarie står det ”no show Report. Do hereby certify that rider No: 465”. När jag dagen innan start skulle hämta ut min nummerlapp var jag bara uppmärksam på vilken tid jag skulle starta och skrev upp tiden 13. 12 på mitt finger med en bläckpenna eftersom vi inte fick med oss några startlistor. Senare på kvällen när jag skulle montera min nummerlapp på tempodräkten tog jag för givet att det var rätt startnummer. När jag nästa dag står vid startrampen blev jag kallad till start en minut för tidigt enligt mina beräkningar (mitt finger!) och det upplevde jag som en stressig situation. Jag har fortfarande kvar nummerlappen och på den står det 463. Det kan vara så att arrangörerna har eftersökt startnummer 465 och att vi i Luleå CK av den anledningen inte reflekterat över att det var mig de sökte.

Dessutom är det ytterligare saker som gör att det hela känns oklart och det är att det står i Anti- Doping Testet att jag gick i mål ca: 13:42. Jag startade kl.13:11, cyklade in på tiden 25:42 och då borde jag enligt mina beräkningar ha gått i mål ca: kl.13:37. Det är många som hinner komma i mål på 5 minuter, speciellt när det är 30 sekunder mellan de startande. Det finns även en namnlös kille i Hardy Bloms klass som har startnummer 464. Den killen startade 30 sekunder efter mig, alltså i min klass, vilket förbryllar mig.

Jag tycker mycket om cykel både som motions- och tävlingsform men byråkratin kring cykelsporten verkar vara ett gytter av regler som tar udden av det sportsliga. Jag har ingen erfarenhet som elitidrottare, har aldrig haft en elitlicens på cykel och har heller ingen erfarenhet av dopingkontroller från tidigare mästerskap inom veterancykel. Med tanke på den i mitt tycke ringa förseelse och sett i proportion till det strul som uppstod i min startgrupp, där uppenbarligen något gått snett trots rutinerade och erfarna kommissarier, borde de inte diskvalificera mig på detta sätt!

Jag vet att jag är helt ren från doping och var den snabbaste i min klass, och känner mig som den moraliske världsmästaren, det kan ingen ta ifrån mig. Men det är klart att jag är bitter att jag inte fick ta med mig VM guld pokalen hem.

Thomas Åberg